Berättarteater (playback theatre) är en tillämpad och deltagande form av improvisationsteater som bygger på tankar, känslor och berättelser som publiken delar med sig av. Metoden utvecklades av Jonathan Fox och Jo Salas i New York på 1970-talet. Idag finns berättarteatergrupper verksamma i över 70 länder världen över.

I en typisk berättarteaterföreställning finns fyra skådespelare, en musiker och en regissör på scenen. Regissören ställer frågor till publiken om olika upplevelser och tankar som är kopplade till ett i förväg överenskommet tema, och skådespelarna spelar upp korta scener utifrån dessa i stunden.

Metoden gör det möjligt för både individer och grupper att uppleva att bli sedda och ger utrymme för ömsesidigt stöd. Berättarteatermetoden lämpar sig både för att arbeta kring ett gemensamt tema för gruppen (till exempel personer som utsatts för våld) och för att hantera interna konflikter inom en gemenskap. Vi har framfört berättarteater sedan 2015, både inom förenings- och företagssektorn.

Inför varje föreställning diskuterar vi med beställaren vilka teman som är särskilt relevanta just för dem att behandla. Publikens deltagande är frivilligt; man kan också bara lyssna och titta.